"Klipp dig o skaffa ett jobb!"

Varför tillåts man inte "bara vara" lite oftare? Tror många människor skulle må bra av det, fast det är ju en smaksak. Vissa vet helt enkelt inte sitt eget bästa, kanske därför de jobbar och sliter arslet av sig medan "vi andra" letar oss ut på en kal sommarö och låter livet passera revy under stängda ögonlock medan solen dansar över allt som är gott och vackert.



Nu har jag valt att för en tid leva så här, att kunna ta dagen som den kommer. Somliga tycker att jag kastar bort min tid, att jag lever ett låtsatsliv med allt för många lata dagar på driv.

- "Det är ett fritt liv." Svarar jag.

Pengar är, som alltid, ett nödvändigt ont. Men den dagen den sorgen, jag orkar inte ta tag i det just nu. Inte när det ser ut såhär med moln i nyanser av rosa jag aldrig sett förut och grönskan skönare än någonsin.

Vad jag däremot borde pyssla med är att låta drömmarna ta fart, det har varit stiltje på den fronten allt för länge nu. "Jag vill, jag kan, jag vågar." Som alles våran Kenny skulle uttryckt sig. Skulle tro att jag behöver tänka lite mer på mig själv och ängna mig åt mina "bekymmer" och min längtan. En längtan om att få lova stort och lova sött växer sig i mitt sinne, jag vill hitta fröken Hjärter dam. Hon döljer sig väl men jag skall fortsätta utforska och gräva djupare.

Jag tror jag behöver ta mig loss härifrån, försvinna, och aldrig mer komma igen. Jag behöver hitta på något jag borde ångra, allt för länge har jag legat på lågvarv och inte levt ut. Frågan är när jag ska ändra på det? Eller vart jag hittar den personen som plockar ut demonen i mig. Var finns hon? Vart sitter min hjärtans dam och väntar? Förmodligen närmare än jag anar men längre bort än jag hoppats.


"I belong, in the service of a Queen"



Dagen har tillbringats på en landmassa i skärgården vid tilltalsnamn: Rörö. En plats där angnarna skiljs från vetet, mössen från männen, de med vett från de som vågar trotsa Poseidon. Och det är inte bara Posidon som trotsats, nej även Uranus, himmlens gud, har fått sin dos av tonårstrots denna dag.

Flygturen över de vassa klipporna höll på att sluta illa. Kontokort flög i sällskap med busskort och hjärtklappning. Men fotot blev bra. Vad har då pengar och hemkomst för värde i jämförelse? Uranus höll dock in på krafterna och korten hittade tillbaka till fickan de prövat sina vingar ifrån.

Vi hade också en del imitationer av Guds killingar. Eller ja, iallafall ett gott försök till att knalla fram på vattnet.

Att gå på vattnet i allmänhet brukar vara en osäker historia men att fuska sig fram på en orange plastdyna reklamförd av Folksam ter sig nog faktiskt än osäkrare och instabilare.

Nu börjar den här texten gå mot sitt slut och här borde man skriva nåt klyftigt och tänkvärt folk kan ha och grubbla på tills nästa text ploppar upp. Men varför vara konventionell? Jag har malt på hur man borde bryta mönster och ordningar, varför inte börja här?