Midsommar

Ett evigt tjatande om alla högtider, vem är de för? Barn, entusiastiska som sniglar, ser en chans att lura till sig lite extra pengar att spendera på lotterierna då de vuxna är allt för glada i hågen för att bry sig nämnvärt om de stackars sedlarna med klassiskt svenska motiv på. Medan de emellanåt tar några varv runt en beklädd stång som står rest mot skyn.

Vi ser "de vuxna" supa sig redlösa medan de ungdomar man annars spottar på kan hålla sig i schack och bete sig något sånär sansat. Jag vågar inte riktigt sälla mig till någon av de två grupperna, jag ligger någonstans på mitten och trivs. "Vuxen" innebär allt för mycket ansvar medan "ungdom" har allt för negativ klang. I en kvällsnatt med procentuellt mer knott än syre i luften har en halvt berusad nykter vung människa mycket att tänka över. Tankar berörande livet, universum och allting smyger på en framåt småtimmarna när andetag kvävs av gäspningar och älvorna börjar sprida mörkrets stoft över världen ännu en gång, i väntan på ännu en höst. För nu är det mörkare tider på ingående, vare sig vi vill eller inte blir dagarna hädanefter kortare medan den allt längre natten klöser djupare in i våra liv.

"Det mörker man ser gör att stjärnorna märks lite mer"

En årstid av stjärnor väntar oss nu. Det bästa man kan göra är att njuta av den, och att finna någon att dela natten med.

Är det stjärnorna som gömmer alla svar?