Sverige, Sverige

Ja vad finns det att säga om den här dagen egentligen. Måste erkänna att jag inte hade någon aning om varför denna dag "firas" som vår nationaldag, fram tills för några minuter sedan. Det här är vad wikipedia har att säga om saken:

Den 6 juni har kallats Gustav Vasas dag, svenska flaggans dag och är nu Sveriges nationaldag och svenska flaggans dag. Någon gång under 1800-talet togs den 6 juni fram som en nationell minnesdag. Dagen firades till minne av den 6 juni 1523 då Gustav Vasa valdes till Sveriges kung, då unionen med Danmark upphörde och Sveriges enande till en självständig stat påbörjades. 1809 års regeringsform utfärdades den 6 juni. Sedan år 1916 firas den 6 juni som svenska flaggans dag

Ja där ser man. Men enligt samma källa så verkar hela anknytningen till Gustav Vasa väldigt bräcklig, men det är väl en saga så god som någon. Så vad har vi svenskar åstadkommit under det senaste året? Tja, Mona Sahlin har gått ut och lovat att oljan skall vara borta från Sverige år 2020. Det är ett stort steg på vägen, frågan är bara om det är tillräckligt, har en känsla av att det krävs lite mer än så för att ta oss ur situationen vi försatt oss i.

På en annan front så har ju vi som människor överlevt ett år till, och för min del har det synnerligen varit ett spännande ett. Lyckades ta studenten för ungefär exakt ett år sedan, allt för att slungas ut i näringskedjan och livet. Prövade på att lära ut ovesäntligheter till glada små barn med spring i benen och leenden på läpparna, allt för att inse att "hej tjenare, det här vill jag ju pyssla med ... men inte nu".

Så jag bokade ett möte med Snoken, vilket slutade i att jag fick köra runt killen i värnersborg en timma. Där nånstans lyckades jag bevisa att jag faktiskt kan hantera en bil. (Även då han tyckte jag skulle avstå från att backa runt gathörn på allmän plats) Fick min inplastade papperslapp med autograf och foto på.

Sen bar det av, jag slog sönder kedjorna och flyttade till andra sidan moder jord. Tänkte det att varför inte pröva på det livet ett tag? Det gjorde jag, för att sedan pröva på något nytt igen under ett par månader. Levde på ingenting och lyckades med allt, för att sedan placeras i en vardag igen. Jag lever nu samma liv jag älskade att hata i Sverige. Bor i en husvagn i en noname-town, jobbar 7 dagar i veckan för en slavpenning allt detta i allt för bekanta temperaturer. Men sanningen är att jag älskar det, jag älskar det här livet. Visst, det kanske inte finns en framtid i att jobba med Super Mario, eller att sova i en oisolerad skrothög. Men vem bryr sig? Det fungerar för mig nu, och som det fungerar sen.

Visst jag kanske är en hycklare, men låt mig hyckla, låt mig falla. Lita på mig när jag säger: Jag tar mig upp igen.

Kanske saknar man sommarkvällslivet hemma med grillkvällar och tysk importöl. Men det kommer flera sådana, det kommer mera. Dags att sluta när man är på topp säger man, jag struntar i det och slutar nu i stället. Lyckos mig om det råkar vara en topp.

Det här inlägget tog en helt annan vändning än vad jag tänkt mig från början. Men orka planera sådant. Men summan av kademmumman av det jag ville säga är att ta tillfället i akt och spring runt och vifta lite med närmsta blågula banderoll du har hemma. Var lite stolt över Sverige. Om inte annat var lite stolt över sommarnätterna, och vifta för dem.

Lev väl.