Jag vandrade med en fiskmås idag

Tro mig, hade jag haft möjlighet att välja skulle jag absolut valt någon, eller något, som spenderade mer tid att tillföra något och mindre på att ignorera mig. Fiskmåsen i fråga hånlog lite sådär förbryllat som bara måsar kan göra. Även då den här fågeln har en hel värld att ignorera mig i så verkade den prompt vilja göra det i min direkta närhet. Vilket är riktigt logiskt, och väldigt beundransvärt genomtänkt av en fiskmås. Självklart måste där finnas någon att ignorera för att man överhuvudtaget skall kunna uppfattas som ignorant. Sån där logik som bara treåringar och fiskmåsar begriper.