Flykten från vårt 2000-tal

Ja vad skall man säga? Frågan är om ord räcker till för den skönhet som spreds under kvällen. Skulle vilja tacka alla som tagit sig tid att klä upp sig för kanske sitt livs näst, (eller för de som tänkt gifta sig mer än en gång) tredje, bästa kväll. Visst, svart på vitt i all ära, men skönheten. Skönheten, den stod ni damer för.



Se bara här. Visst, de två mest stiliga herrarna jag sett i mitt liv ramar in fotot men innanför den ramen står våren i full blom. Och det är de allra vackraste blommor som fångats på kort. Skönhet må komma innifrån, men ni gör bra ifrån er att pressa ut den.


Okej, för er som fortfarande tvivlar(?) på vilka som lyste upp balen kommer här lite jämförande foton:






Och:








En gång till:


(Jag vet, förlåt, det skulle vara en respektabel tillställning, jag lägger all skuld på kameramannen i det här fallet, han lyckades fånga ett av mina värsta ögonblick under kvällen)



Dessutom vi hade en del fina par också. Där vi herrar benådades med ert sällskap.






(Hade jag varit mer självgod hade jag slängt upp åtskilliga foton på mig och hanna, har ju ett par tusen att plocka ifrån. Alla från olika vinklar sånär på någon grad.)

Mycket mer ord kan jag nog inte uttrycka förutom att jag innerligt hoppas att alla inte sprids med vinden nu. Det är inte en sådan student jag önskar, då hade jag hellre varit utan. Vi alla är menade att vara tillsammans, annars hade vi knappast haft så kul som vi har, och har haft.

(Ludde, jag har hört rykten om att du ska ha lite fina foton från gräsmattan... Skicka!)

Där älvorna dansar...

Lite olika ideér hade vi hur vi skulle fördriva denna underbara fredagkväll, några innefattade min stuga och några innefattade andra stugor. Då resan till min stuga skulle ta slut ca 04:30 lördag morgon var valet bra mycket enklare än lätt.

En stuga, mitt ute i ingenstans, i storleksordning likt min stuga (för de som besökt den) uppenbarade sig vid skogsvägens slut. Ölen sattes på kylning, grillen tändes, ölen dracks, grillen brann, ölen dracks upp, grillen brann fortfarande... Och så höll det på, tills glöden börjat ta sig. (Eller elden lagt sig?) En fin glöd får jag nog säga att Påken lyckades åstadkomma, men vad kan man förvänta sig när man stått och blåst på kolen i 35 min. Otroligt otacksamt av moder natur att bjuda oss på dålig glöd.

Emellan ölandet och blåsandet spelades det (av oss som tagit på oss den manliga sysslan att sköta grillen ;) där spelet som alla vet hur det går till men ingen vet vad det heter.



När maten tagit slut till mångas (läs: mitt) förtret så flyttade vi festen innåt, 2 min senare sitter jag på den bekväma pinnstolen. Då det bara fanns en pinnstol så måste denna vara den bekväma... skulle dock inte vilja gå i närheten av den obekväma om en sådan uppenbarat sig.

Där börjar det bli lite dimmigt, groggarna började hällas upp och vodka-shottarna halsades. Jag vet att jag var ute och rann i skogen, också att jag stod en stund i vatten men också att jag o Ludde hade någon slags gladiatorkamp på den stackars lilla strandade flotten. Jag vann ju så klart, eller ja, vann och vann är ju en subjektiv bedömning. Jag stod kvar längst, å andra sidan när jag väl drutta i så var det ju på den djupa sidan flotten i motsats till min motkämpe.

Efter att rullat runt lite i trädgården så var det dags att dra sig innåt igen, då hade hux flux, utan förvarning folk börjat bädda upp och grejer. Förvånad och icke-religös som man är så tog jag min sovsäck och la mig framför stängda spisen. Tror jag t om har foton på det då någon (hrmm) hade svårt att sova i sin stol och tog kort på folk istället. Du anar inte hur tacksam jag är över detta Påken. Äntligen får jag se mig själv sova!



Efter en lördag full av kval och huvudvärk så grynade Söndagen med alla dess bestyr och krav. Har så mycket att göra och så mycket tid att göra det på. Måste börja ta tag i saker nu, viktiga saker.

I veckan så har jag och Wallin lovat att dra tag i varandra och fixa de här jäkla clownkostymerna vi bör ha på balen. Börjar bli så dags nu. Precis fick jag lite panik när jag läste att det är nästa vecka balen är, har aldrig kännts särskilt verklig förän nu.