Jag vandrade med en fiskmås idag

Tro mig, hade jag haft möjlighet att välja skulle jag absolut valt någon, eller något, som spenderade mer tid att tillföra något och mindre på att ignorera mig. Fiskmåsen i fråga hånlog lite sådär förbryllat som bara måsar kan göra. Även då den här fågeln har en hel värld att ignorera mig i så verkade den prompt vilja göra det i min direkta närhet. Vilket är riktigt logiskt, och väldigt beundransvärt genomtänkt av en fiskmås. Självklart måste där finnas någon att ignorera för att man överhuvudtaget skall kunna uppfattas som ignorant. Sån där logik som bara treåringar och fiskmåsar begriper.

Studenten fyller år

Mer eller mindre exakt 1 år sedan ungefär är det nu vi trotsade regnet och världen i våra vita små mössor. Champagnefrukostar, banderoller, schabloner och girlanger. Nog var det en dag att minnas allt. Verkligheten knackade på och vissa sade "Ja, hejdå" och "Tack så mycket", medan somliga stod och smålog lite i undran vad de skulle ta sig till nu.

Det var, som sagt, ett år sedan nu och världen har väl inte genomgott några överväldigande förändringar. Den stora massan sitter fortfarande fast i ett dunkel av leda och tristess påpiskad av Aftonbladet och trolösa politiker. Fjättrade till storeborsdrömmar om kändisliv i ett påhittat idolträsk.

Men världen är vår nu, låt oss söla, sörpla och frossa i allt sött som det innebär. Låt dem stå still, klåparna. Låt dem hämta andan, vi är på högspinn nu. Ger vi upp nu kommer de i kapp oss. Springer de om ränner vi åt andra hållet. Svär på att alltid hålla dem ryggen. Håll dem stången, bryter de igenom så spring, fly.

Man kan inte falla längre än till marken.

Sverige, Sverige

Ja vad finns det att säga om den här dagen egentligen. Måste erkänna att jag inte hade någon aning om varför denna dag "firas" som vår nationaldag, fram tills för några minuter sedan. Det här är vad wikipedia har att säga om saken:

Den 6 juni har kallats Gustav Vasas dag, svenska flaggans dag och är nu Sveriges nationaldag och svenska flaggans dag. Någon gång under 1800-talet togs den 6 juni fram som en nationell minnesdag. Dagen firades till minne av den 6 juni 1523 då Gustav Vasa valdes till Sveriges kung, då unionen med Danmark upphörde och Sveriges enande till en självständig stat påbörjades. 1809 års regeringsform utfärdades den 6 juni. Sedan år 1916 firas den 6 juni som svenska flaggans dag

Ja där ser man. Men enligt samma källa så verkar hela anknytningen till Gustav Vasa väldigt bräcklig, men det är väl en saga så god som någon. Så vad har vi svenskar åstadkommit under det senaste året? Tja, Mona Sahlin har gått ut och lovat att oljan skall vara borta från Sverige år 2020. Det är ett stort steg på vägen, frågan är bara om det är tillräckligt, har en känsla av att det krävs lite mer än så för att ta oss ur situationen vi försatt oss i.

På en annan front så har ju vi som människor överlevt ett år till, och för min del har det synnerligen varit ett spännande ett. Lyckades ta studenten för ungefär exakt ett år sedan, allt för att slungas ut i näringskedjan och livet. Prövade på att lära ut ovesäntligheter till glada små barn med spring i benen och leenden på läpparna, allt för att inse att "hej tjenare, det här vill jag ju pyssla med ... men inte nu".

Så jag bokade ett möte med Snoken, vilket slutade i att jag fick köra runt killen i värnersborg en timma. Där nånstans lyckades jag bevisa att jag faktiskt kan hantera en bil. (Även då han tyckte jag skulle avstå från att backa runt gathörn på allmän plats) Fick min inplastade papperslapp med autograf och foto på.

Sen bar det av, jag slog sönder kedjorna och flyttade till andra sidan moder jord. Tänkte det att varför inte pröva på det livet ett tag? Det gjorde jag, för att sedan pröva på något nytt igen under ett par månader. Levde på ingenting och lyckades med allt, för att sedan placeras i en vardag igen. Jag lever nu samma liv jag älskade att hata i Sverige. Bor i en husvagn i en noname-town, jobbar 7 dagar i veckan för en slavpenning allt detta i allt för bekanta temperaturer. Men sanningen är att jag älskar det, jag älskar det här livet. Visst, det kanske inte finns en framtid i att jobba med Super Mario, eller att sova i en oisolerad skrothög. Men vem bryr sig? Det fungerar för mig nu, och som det fungerar sen.

Visst jag kanske är en hycklare, men låt mig hyckla, låt mig falla. Lita på mig när jag säger: Jag tar mig upp igen.

Kanske saknar man sommarkvällslivet hemma med grillkvällar och tysk importöl. Men det kommer flera sådana, det kommer mera. Dags att sluta när man är på topp säger man, jag struntar i det och slutar nu i stället. Lyckos mig om det råkar vara en topp.

Det här inlägget tog en helt annan vändning än vad jag tänkt mig från början. Men orka planera sådant. Men summan av kademmumman av det jag ville säga är att ta tillfället i akt och spring runt och vifta lite med närmsta blågula banderoll du har hemma. Var lite stolt över Sverige. Om inte annat var lite stolt över sommarnätterna, och vifta för dem.

Lev väl.

This Life is a Beautiful Thing

Så sitter man här igen, lyssnandes till bra musik (Cousin Leonard). Finns mycket man kan ta itu med om man har ork, men där lusten tar slut tar latheten vid. Har idag suttit och pratat svenska i ett par timmar i utbyte mot ett par sedlar man använder som valuta i det här landet. Hade jag fått som jag velat hade jag diskuterat Stockholm, pepparkakor och schhhhnaps på heltid. Men lyckligtvis har jag inte mycket att säga till om när det gäller att fylla mitt liv med saker att göra, saker bara tycks hända.

När jag inte filosoferar, glorifierar eller spottar på svenskar gör jag som de ofta filosoferande, glorierade och spottade på invandrare i diverse länder ... jag bakar pizza. (Lång och komplicerad mening det där men förstår du den inte så är det dig det är fel på) Jag har, som så många andra före mig, tagit den långa vägen och förädlat yrket från grunden, och för det är pizzabagare runt kring mig evigt tacksamma för.

Needless to säga så har man ju frossat i pizza den senaste tiden. Blir ju lätt minst en pizza om dagen. Men hey, det är ju gratis mat, har vettigare saker att lägga pengar på än näringsrik mat.

Förövrigt ligger jag på god fot med livet, gudarna och alla deras änglar. Och de verkar ju inte precis hysa några agg mot mig heller, för saker och ting verkar ju faktiskt gå min väg för tillfället. Vet inte riktigt vem man bör tacka, (vet du så skicka mig en address så skickar jag ett tack-kort)

Love this life

Bruce och jag

Under en ljus junivinter är det ibland skönt att, när man kommer hem från jobbet (eller vad man nu gör) och lyssna på lite riktigt bra musik. Sucker för Singer/Songwriters som man är så återkommer jag ofta till detta, med flera. De tänkvärda texterna, de dova ackorden blandat med ljusa stämmor av munspel gör det perfekt för de mörka, ljumma höstkvällarna när man sitter ute framför en öppen eld. Tänkte inte elaborera detta vidare utan bara visa på vad jag lyssnar på för musik för tillfället.

Dom som försvann

Hur sammanfattar man ett äventyr?

Är det att skriva om det ljusaste av ljusa
eller det mörkaste av mörka

Är det att nämna en vandring bland blå berg fastän det slutat i blodspillan och dyngblöthet?

Är det att utelämna en hektisk storstad bebodd av björnar, musikanter och gröna helgon?

Är det att räkna upp, en efter en, de människor man mött och förundrats över?

Är det att publikt kora den plats man skulle kunna stanna minst ett liv på rännandes under vintergatan och springandes på aska?

Är det att försumma alla de glamourösa stunder sovandes på bergstoppar och längs med paradisfloder i en icke-kombi?

Är det att skildra människors förunderliga skådespel under månljussken och förtälja sagor från det glömda förflutna?

Är det att propagera för det goda livet och förtrolla vänner och bekanta med en fantasi om ett fattigmansliv i lyx.

Är det att helt sonika posta ett vykort med ett par fyndiga ord och en katchig avskedsfras?



Nej.

För ett äventyr är så mycket mer, det är att ha varit med. Det är att ha bländats av morgonsolen i 110 på en motorväg genom ett främmande land med främmande bestar skuttandes längs med asfalten i silhuett-ljus. Det är att till ett melankoliskt gitarrplånk fått vara precis så djupsinnig och naiv som man vill.

Att sammanfatta ett äventyr är att leva det.

Arvika, hemliga spelningar och Hallänningar

Kommer med lite text här också så småningom, knypplade iaf ihop lite bilder som blivit tagna under vårt äventyr i Värmland. Var fruktansvärt dålig på att ta bilder, men det blev några panikartarde i vilket fall. Ni får hålla er till godo med dem.

Midsommar

Ett evigt tjatande om alla högtider, vem är de för? Barn, entusiastiska som sniglar, ser en chans att lura till sig lite extra pengar att spendera på lotterierna då de vuxna är allt för glada i hågen för att bry sig nämnvärt om de stackars sedlarna med klassiskt svenska motiv på. Medan de emellanåt tar några varv runt en beklädd stång som står rest mot skyn.

Vi ser "de vuxna" supa sig redlösa medan de ungdomar man annars spottar på kan hålla sig i schack och bete sig något sånär sansat. Jag vågar inte riktigt sälla mig till någon av de två grupperna, jag ligger någonstans på mitten och trivs. "Vuxen" innebär allt för mycket ansvar medan "ungdom" har allt för negativ klang. I en kvällsnatt med procentuellt mer knott än syre i luften har en halvt berusad nykter vung människa mycket att tänka över. Tankar berörande livet, universum och allting smyger på en framåt småtimmarna när andetag kvävs av gäspningar och älvorna börjar sprida mörkrets stoft över världen ännu en gång, i väntan på ännu en höst. För nu är det mörkare tider på ingående, vare sig vi vill eller inte blir dagarna hädanefter kortare medan den allt längre natten klöser djupare in i våra liv.

"Det mörker man ser gör att stjärnorna märks lite mer"

En årstid av stjärnor väntar oss nu. Det bästa man kan göra är att njuta av den, och att finna någon att dela natten med.

Är det stjärnorna som gömmer alla svar?

"Klipp dig o skaffa ett jobb!"

Varför tillåts man inte "bara vara" lite oftare? Tror många människor skulle må bra av det, fast det är ju en smaksak. Vissa vet helt enkelt inte sitt eget bästa, kanske därför de jobbar och sliter arslet av sig medan "vi andra" letar oss ut på en kal sommarö och låter livet passera revy under stängda ögonlock medan solen dansar över allt som är gott och vackert.



Nu har jag valt att för en tid leva så här, att kunna ta dagen som den kommer. Somliga tycker att jag kastar bort min tid, att jag lever ett låtsatsliv med allt för många lata dagar på driv.

- "Det är ett fritt liv." Svarar jag.

Pengar är, som alltid, ett nödvändigt ont. Men den dagen den sorgen, jag orkar inte ta tag i det just nu. Inte när det ser ut såhär med moln i nyanser av rosa jag aldrig sett förut och grönskan skönare än någonsin.

Vad jag däremot borde pyssla med är att låta drömmarna ta fart, det har varit stiltje på den fronten allt för länge nu. "Jag vill, jag kan, jag vågar." Som alles våran Kenny skulle uttryckt sig. Skulle tro att jag behöver tänka lite mer på mig själv och ängna mig åt mina "bekymmer" och min längtan. En längtan om att få lova stort och lova sött växer sig i mitt sinne, jag vill hitta fröken Hjärter dam. Hon döljer sig väl men jag skall fortsätta utforska och gräva djupare.

Jag tror jag behöver ta mig loss härifrån, försvinna, och aldrig mer komma igen. Jag behöver hitta på något jag borde ångra, allt för länge har jag legat på lågvarv och inte levt ut. Frågan är när jag ska ändra på det? Eller vart jag hittar den personen som plockar ut demonen i mig. Var finns hon? Vart sitter min hjärtans dam och väntar? Förmodligen närmare än jag anar men längre bort än jag hoppats.


"I belong, in the service of a Queen"



Dagen har tillbringats på en landmassa i skärgården vid tilltalsnamn: Rörö. En plats där angnarna skiljs från vetet, mössen från männen, de med vett från de som vågar trotsa Poseidon. Och det är inte bara Posidon som trotsats, nej även Uranus, himmlens gud, har fått sin dos av tonårstrots denna dag.

Flygturen över de vassa klipporna höll på att sluta illa. Kontokort flög i sällskap med busskort och hjärtklappning. Men fotot blev bra. Vad har då pengar och hemkomst för värde i jämförelse? Uranus höll dock in på krafterna och korten hittade tillbaka till fickan de prövat sina vingar ifrån.

Vi hade också en del imitationer av Guds killingar. Eller ja, iallafall ett gott försök till att knalla fram på vattnet.

Att gå på vattnet i allmänhet brukar vara en osäker historia men att fuska sig fram på en orange plastdyna reklamförd av Folksam ter sig nog faktiskt än osäkrare och instabilare.

Nu börjar den här texten gå mot sitt slut och här borde man skriva nåt klyftigt och tänkvärt folk kan ha och grubbla på tills nästa text ploppar upp. Men varför vara konventionell? Jag har malt på hur man borde bryta mönster och ordningar, varför inte börja här?

Godmorgon

Ett nyvaket vatten porlar i en sommarslö småstad.


Saften från jordgubben dröjer sig kvar länge, länge, länge, länge ...






Det är ett skönt liv